Kära Åva gymnasium!

När jag idag tar studenten känner jag att det är oundvikligt att genomföra det hela utan att först ta upp några viktiga saker som har berört eller stört mig under de senaste tre åren.

Till att börja med skulle jag vilja tacka för de kulinariska upplevelser jag fått under min tid på den här skolan. Aldrig någonsin tidigare har jag ätit så kalla grönsaker eller blöta fiskpinnar. Matpersonalens förmåga att få varenda rätt som serveras att se likadan ut fascinerar mig. Att få maten att likna uppstötningar, halleluja vad påhittigt!

Vidare skulle jag vilja tacka Lennart för alla de långa, långa, långa, långa, långa, långa, långa, långa tal som han har hållit för oss. Jag har fått ett nytt sätt att se på retorik och har också utvecklat en fantastisk förmåga att sova med ögonen öppna. Lennart, WOW!

Jag vill tacka Janne i receptionen för alla trevliga små pratstunder vid de många, många tillfällen som jag gått dit och bett om matlappar. Han har alltid varit lika sprudlande glad över att se mig och älskar när jag ber honom om att göra ett nytt kort till mig. Hurra för Janne i receptionen (han heter så, Janne i receptionen, jag lovar)!

Något som verkligen har förgyllt min tid här på Åva är de små otroligt söta mailen om att skolportalen inte fungerar, som alltid följs av ett till mail tre minuter senare som säger att portalen nu fungerar igen. Min skoltid hade varit SÅ full av oro och stress om inte dessa mail om att skolportalen var åtkomlig igen hade kommit för att lugna mig.

Slutligen vill jag bara tacka alla bananflugor i soptunnorna, alla tuggummin under borden och alla snusprillor på lamporna i korridoren för deras närvaro. Denna garnering, om vi nu ska uttrycka oss så var grädden på moset som fick Åvas redan ack så fantastiska interiör att skina som solen.

Jag kommer att sakna Åva så mycket att jag är rädd att jag kommer att spricka, men nu har vi livet framför oss alla treor. Idag blir vi officiellt vuxna och hela världen ligger framför våra fötter. Så släng matkorten i luften och packa ner alla fina minnen i erfarenhetsväskan. Inget behöver kastas bort, inget behöver glömmas. Men nu ska vi fanimej vidare!

Mvh
Victoria Sjöberg