Åva står faktiskt stilla för några sekunder. Genom centralhallen kommer Sveriges statsminister gående med pressekreterare och livvakter. När han en kort vandring senare kliver in i aulan, tas han emot som en rockstjärna till tonerna av Eurovisionsschlagerfestivalintroduktionslåten. "Ta-taaa-ta-ta-taaa-ta-taaaaaa-ta" dånar det ur högtalarna när han tar stegen upp på scenen i en knökfull aula. Ni som inte fick plats får hålla till godo med att läsa det här.

"'Europahymnen' har jag fått lära mig att den heter", börjar skolans genom tiderna mest betydelsefulla elev sitt halvtimmeslånga anförande om bland annat ordförandeskapet i EU och om minnestunden som han precis närvarat vid med anledning av Tysklands intåg i Polen för 70 år sedan.

Sedan kör han ett genomtänkt program som avslutas med en frågestund där eleverna får ställa vilka frågor de vill. Alla frågor blir av politisk karaktär, men det är här statsministern är som bäst. Får han en fråga om till exempel Irlands folkomröstning om Lissabonfördraget, drar han tillbaka klockan till EU:s begynnelse och börjar pedagogiskt berätta om bakgrunden innan han besvarar den egentliga frågan. På så vis blir det en lektion i samhällskunskap samtidigt som eleverna får de svar de söker. Det är allmänt, ärligt och rakt och nästan helt partipolitiskt ofärgat.

Efteråt när Cumulus möter honom är ansiktet till en början lite stelt men det spricker rätt omgående upp i ett leende när han hälsar på oss. Vi värmer upp genom att småprata lite om Åva och hur det är att vara tillbaka på sin gamla gymnasieskola. Hjärtligt säger han att det känns jätteroligt.

Har du några roliga gamla minnen som väcks till liv?

"Ja, klart att man minns ju mer sina upptåg så att säga...", svarar han och lämnar det vid det. Vi förstår att det kanske inte är så passande att prata gamla upptåg när man är statsminister. Han berättar istället vidare om sin gymnasietid och konstaterar att "det var väldigt roliga år, dels för att skolan var bra, dels för att lärarna var det. Det är en tid i livet då man har ett väldigt brett socialt nät och det är inte alltid man värdesätter det där och då."

Har du kvar kontakten med några från din klass?

"Ja, det har jag faktiskt. Mina sista två år gick jag naturvetenskaplig linje och de killarna i den klassen, nästan allihop, umgås jag fortfarande med, så det är ju rätt roligt att det blev det som fastnade. Det byggde på att vi hade så roligt där och det har då fortsatt trots att det är tjugo-fem år sen."

För att friska upp Reinfeldts minne visar vi honom en bild på hans gamla Åvaklass, vilket resulterar i glada leenden och skratt. Han är på klassfotot iklädd långrock och midjebälte med en piska i handen. Vid hans namn står det Fredrik "COOP" Reinfeldt. Han förklarar att han på den tiden hade teaterfunderingar och bland annat skojade och gjorde sketcher som handlade om matkedjan COOP, därav namnet. "Allt var i blått och vitt!", berättar han. Även om det inte blev något teaterliv för Reinfeldt så tycks han ha behållit den blå färgen från Åvatiden ända in i politiken.

Nu är det inte bara Fredrik Reinfeldt som vi kan skryta med att ha gått på vår skola utan även Kristian Luuk har varit elev här en gång i tiden. Men det visste ni säkert redan. Kände ni däremot till att de gick NV-linjen på Åva samtidigt? Det skiljer nämligen bara ett år mellan dem. Cumulus kunde inte låta bli att fråga om statsministern hade någon kontakt med allas vår Hassan under gymnasietiden.

"Inte som jag kan påminna mig, sanningen är att jag i efterhand har förstått detta." Han förklarar sedan vidare att det nog har att göra med "det klassiska fenomenet att äldre killar vet väldigt lite om yngre killar som har gått på samma skola..." När han säger detta utbrister några Åvaanställda "hang-arounds" i skratt.

På tal om barndomen kommer vi in på Reinfeldts egna barn och om hur hans roll som både statsminister och EU-ordförande påverkar dem. Är han pappa Statsminister hela tiden eller hur funkar det egentligen?

"Jag blir alltid pappa för dem, men däremot i sina skolor och i kontakt med andra blir de refererade till som barn till mig, vilket är jobbigt. De är nog inte de enda barn med kända föräldrar som fått uppleva det, att man får kämpa mer med sin egen identitet om man har en välkänd förälder. Annars blir det lätt att man bara blir refererad till den föräldern." Han fortsätter med att ge oss några exempel: "Hälsa pappa..., Säg till pappa att..., Är det du som är...? Allt det här får de uppleva och det är frustrerande och det får vi prata en del om, men det förhindrar inte att jag förblir pappa till dem."

Att vara både statsminister och EU-ordförande måste vara ett hårt bevakat jobb och vi undrar om det inte blir jobbigt med så mycket uppmärksamhet. Reinfeldt förklarar att han värdesätter tystnaden och stunder då han kan sitta själv och reflektera eller lyssna på musik med syftet att bara ta det lugnt och ha så kallad "egen tid". "Det har jag lärt mig att uppskatta och det är ett sätt att komplettera allt det där brusiga jag upplever, alla människor, alla som hälsar på mig, alla som finns runt omkring mig."

Om du skulle vara helt okänd för en dag då - vad skulle du göra då?

"Ehm, det vet jag inte... Jag tycker inte att jag försakar så väldigt mycket. Det nya är ju så att säga att jag alltid är omgiven av folk och säkerhet. Men jag har ju den förmånen att jag har ett fantastiskt jobb och den dagen jag inte har det längre, kommer jag inte att ha det på det sättet. Så det är inte ett vägval utan återvändo." Han funderar lite och säger sedan att han alltså inte upplever att han saknar något.

Vi börjar närma oss slutet på intervjun och avslutar med några korta frågor som vi tycker säger lite mer om privatpersonen Fredrik än statsministern Reinfeldt.

Har du någon film som du tycker att alla bör se?

"Oj ja, Gökboet har betytt väldigt mycket för mig och jag tycker att apropå mitt inledningstema (från talet, reds anm) att Schindler's List och filmer som påminner om nazismens brott är viktiga."

Vilken är din favoritmat?

"Helt klart falukorv! Det blir ju rätt hur man än gör!" svarar han och skrattar samtidigt.

Vilket band tycker du är det bästa genom tiderna?

"Det är väl ändå Abba som har varit med mig genom livet i olika faser. Och med det genomslag de har haft så tror jag de är bäst."

Med detta avslutar vi vår intervju och låter vår sympatiske statsminister återigen få vandra igenom korridorerna på Åva.